Mallebloggen

Ja, så har vi då tävlat elitsök. Både lördag och söndag. Malco har gått jättebra sök båda dagarna, allra bäst i går. Jag skötte stigen bra och han markerade bra, sa dom och det är ju kul. Man börjar få lite kläm på det här nu. Han gick även bra uppletande båda dagarna.
Det är därför så synd att han får dessa skov av Ehrlichia. Jag har sett hemma att han är extra känslig nu och har varit ett tag. Sprang och gömde sig för att vi skulle åka i Volvon och inte hans vanliga bil t.ex. Rantar runt fötterna och bara ligger hela dagarna. Han är alltså mentalt låg men det märks absolut inte i skogsarbetet, det sitter i hjärnan och inte i kroppen.
I lördags var han helt störd på fria följet, inkallningen och framåtsändande. Vi var inte på samma planet. Sen gick det bättre, resten bar nästan bara 9:or. Han fick bl.a. 9:or på krypet i ösregn och det är ju kul. Men man kann inte missa de första tunga momenten.
I går mådde han lite sämre, blev nog för mycket att tävla två dar efter varandra. Vi nollade två moment, bl.a. krypet coh då var det inte ens blött, men han hade aldrig hört talas om kommandot kryp, han såg bara rädd och ledsen ut. F---n vad det är svårt att veta hur man ska göra när han mår så här. Blir det avdressyr eller behöver han vänja sig???

Men det var likadant med de andra två Ehrlichiahundarna jag haft.
Min första sjuka hund, Poncho, honom tävlade jag på med som bara sjutton och fattade inte att han var så sjuk. Det gjorde inte veterinären heller, alla prover var ju så bra. Man tog inte fästingprov på 80-talet. Och på något vis blev han lite "tryggare" på lydnaden ju mer vi tävlade. Från början, under "skoven", stannade han bara och tittade, först på den ena domaren sen på den andra och sa; du kan tävla själv. Men mellan "skoven" gick han riktigt bra. Specialen gick han som tåget hela tiden. Vi fick sluta tävla när han var 4 och var tvungna att ta bort honom när han var 6. Det var mycket hårt men då var han så sjuk av följdsjukdomar. Men han hann bli SBCH, lille Poncho.
Nästa, Jenzo, var nog den bästa tävlingshund jag haft upp till lkl, (1½år) då han blev sjuk, sen var det kört. Han var sån att när vi gick in på planen så tittade han på mig och sa; nu tar vi dom! Vilken känsla, och han var ju så ung då. Det hade evarit kul att fått tävla vidare med honom. Vi kom till ekl-spår men gjorde aldrig några bra resultat. Han blev mentalt sämre än Poncho (som fick olika hältor), Ehrlichian satte sig i huvudet på honom. Han kunde slå huvudet i golvet vid vissa ljud då han mådde dåligt. Stackars hund. Han hade tydliga skov hela livet och lydnaden blev aldrig bra igen. Han klarade inte "pressen" på plan efter han blivit sjuk.
Jilliz klarade sig från Ehrlichia, han hade en släng av Borrelia men den går ju att bota. Han älskade att gå in på lydnadsplanen, lika glad varje gång. Sen att han tutade sig igenom lydnaden var ju en annan sak. Det är bättre med "glada" dåliga betyg.
Jag har ju tävlat med lilla Yoga som även hon klarade sig från Ehrlichia och det var också en glad hund på lydnadsplanen. Hon var däremot ingen kul spårhund, hade bara "jaga" i huvudet. Men vi fick ett cert i spår (sen gav jag upp) och hon blev SLCH.

Att jag nämner mina "gamla" hundar nu beror på att jag blir lite trött på folk som tror att jag "hittar på" mina hundars beteende och att det är jag som måste ändra mig på planen men jag vet av stor erfarenhet att det inte är fallet.

Vi får se hur det blir med Malco, känns lite trist om man ska behöva pensionera en 5 år gammal hund som är kanon på specialen men jag vill heller inte att han ska må dåligt och om han gör det på tävling så ska han inte behöva tävla. Vi får se. Vi får ju en lite ny malle i okt och den ska jag inpregnera med Exspot eller nåt sånt redan från början eller åtminstone hoppas på att hon tål det så det inte blir som med Malco.